HannaH

Att gå ut stort

Kategori: Filurar... Det är jag bra på

Vi håller på att fila på nått kul sätt att annonsera vår kommande bebis på sociala medier. 
Alla i ens närhet som familj, kollegor och vänner vet ju.
Men det är så många som inte vet och som man inte bara ringer upp och "vet du vad" För man har kankse inte pratat på ett tag.
Det finns så många roliga sätt att annonsera en graviditet, men också så många extremt tråkiga!
Vi har en liten idé på gång, men då vintertiden är här nu så är det ju mörkt fasiken jämt så vi får se om vi kan lösa det till helgen.
Vecka 23 nu i alla fall och jag mår toppen! Förrutom att jag knappt kan gå ibland pga foglossningar, men sånt går ju över liksom.
 
 
So Long!
 
 
 

#metoo

Kategori: Filurar... Det är jag bra på

Jag tänker inte radda upp händelse efter händelse. 
Det finns tillräckligt av dem på våra näthinnor och i våra närminnen nu.
Men jag kan försäkra dig om att de finns där. Många. "små förtelser" och grövre. 
Inte av värstaste sorten, tack gode gud, jag har många gånger den senaste veckan tänkt att jag kommit lindrigt undan. Det i sig är helt sjukt att man ens ska behöva tänka. Kommit lindrigt undan.
Tänk hur det hade vart om man sluppit helt. 
 
En sak som skrämmer mig som fan är att jag snart komemr att ha en annan person som är viktigare än mig själv. En individ som föds in i en värld där "killar är som de är" och tjejer ursäktar sig för att de finns i många avseenden.
Mitt mål är att lära mitt barn respekt. Att respektera andra och främst att respektera sig själv.
Jag hoppas att klimatet är vänligare i mitt barns värld. 
Förhoppningsvis så har vi startat en förändring med metoo.
Tyvärr har jag svårt att tro det, men det sista som överger mäbnniskan är hoppet. Och jag tänker fan va positiv!
 
So Long!
 
 
 

Halvvägs där

Kategori: Filurar... Det är jag bra på

Det är inte helt konstigt kanske att det enda jag skriver om nu är graviditet. 
För det upptar nämnligen så himla mycket av livet.
 
Idag var jag och träffade barnmorskan och fick lyssna på bebisens hjärt.
Där var det, 140 slag i minuten som gurglade på i min mage. 
Efter en sån upplevelse så blir liksom allt annat så himla oviktigt. Det bor en bebis i min mage. 
Hur kan något annat vara större än det? 
Men ändå så rullar livet på som vanligt. Många stunder tänker jag inte ens på att jag är gravid. 
Men det är jag och människor runt omkring mig påminner genom att fråga i vilken vecka jag är och hur jag mår. 
Och jag mår bra. Och har nått halvvägs. 50% avklarat, 50% kvar.
Så himla konstigt att veta att jag jobbar i max 4 månader till och sen inte vet hur länge jag är hemma.
För det har jag inte bestämt än.
Allt jag vet är att i Mars så kommer det en bebis. Fram tills dess så tar jag allt som det kommer.
 
Börjar med att denna helgen åka till Stockholm med mamma. 
Bara hon och jag.
Det skall bli väldigt mysigt.
 
So Long!