Lättnadens känsla

Ja gud ja!
Jag har varit så himla orolig i några dagar nu... För att för några dagar sedan fick jag reda på att min lght var uthyrd... (jag bor i en studentlägenhet som är en delad lägenhet, men jag har bott ensam i ett år)
Rummet var uthyrt såg jag på hyresvärdens hemsida. Direkt knöts en knut i magen och frågor ploppade upp i skallen. Frågor som: Är människan allergisk? Gillar hon inte katter? Vem är hon? Kommer vi funka ihop? Vad händer med mina vanor och rutiner? Frågor som jag frågar mig själv även innan vårterminen då nya studenter skulle börja...
Allt detta gjorde mig grymt orolig...
Så idag hade jag fått ett mail från hyresvärden där jag fick tjejens namn och mobil nummer. Jag skrev direkt och frågade om hon var allergisk eller om hon ogillade katter...
Några jobbiga minuter framskred och innan jag fått upp mobilen och kunde läsa medelandet flög massa hemska tankar genom huvet på mig...
Svaret löd: Nej jag älskar katter så det går jätte bra om den bor med oss, bara kul!
En lättnadens sten lyftes från mina axlar och min själ...

Om det inte framgått tidigare så är min katt Starbucks mitt allt. När jag skulle flytta upp till Falun från Göteborg för att plugga var det mycket jobbigt på samma gång. Min pojkvän dumpa mig, jag skulle flytta till en ny stad ensam och 47 mil från allt som jag visste om och skulle jag klara skolan? Allt detta kändes så mycket lättare att ta sig igenom när jag hade min lilla älskade kattunge nära mig. Hon var allt jag kunde ty mig till för jag hade ännu inte gjort några nya vänskaper. Med hjälp av henne klarade jag mig igenom det. Jag kände henne inte ens för hon var nyinskaffad bara några dagar timmar tidigare flytten. vi lärde känna varandra och växte ihop. Hon är som mitt barn. Hon är jätte mammig och skall alltid vara nära.
Så förstå min oro när jag inte visste om jag kunde ta med henne upp igen efter sommaren hos familjen.

Nu när jag vet att jag kan det skall det bara bli kul =). Det kommer bli mycket förändringar, men det är det livet är till för. Man kan inte bara låta det bli slentaria. Så ni som läser det här:

Lev livet!