Född att vara olyckligt kär...?

Jag har insett att jag är en sådan männsika som är dömd till att alltid vara olyckligt kär. Har jätte lätt att bli intresserad av en kille, men håller mig tillbaks. Sedan visar det sig väldigt ofta att han antingen är upptagen, bara vill vara kompis eller intresserad av någon annan.
Det kan inte hjälpas vem mitt hjärta väljer att sikta in sig på. Det är inte lätt att få bort honom ur mina tankar sedan heller.
Suck... Det är mitt dilemma här på jorden..

Det är underligt för jag faller ofta inte för de killar jag tror jag ska gilla. Jag gillar killar som är väldigt manliga på ett sätt. Inte så att de sitter i soffan och fiser och dricker öl eller något. Utan mer sådanna som är lite håriga (hehe.. låter dumt, men jag menar på bröstet, skägg, armar..) och gärna lite ovårdade. Inte menar jag då att de inte duschar eller tvättar kläderna, utan igen att de har lite skäggstubb, rockig stil och gärna tatueringar.
Men som sagt var är de inte sådanna killar jag blir olyckligt kär i. Jag har i all sanning inte träffat så många sådanna killar.

bla, bla.. jag är bara trött på att lämna ut mitt hjärta, i hemlighet på ett vis, och få tillbaks det med rispor och fläckar. Det behöver snart slipas och putsas till.. Och det behövs nog en man för det...

/HH