HannaH

Fucking pollen redan?!

Kategori: Vardag

Så ligger jag i sängen igen och kan inte somna. 
Det börjar bli en ovana det här.
Sov fyra timmar inatt, jag trodde att jag hade sovit mer, men mitt aktiveringsarmband hade registrerat 198 minuter då jag var rastlös. Så trött är jag egentligen, men hjärnan kan inte koppla ner.
 
Vi kan prata om nått annat överjävligt istället.
Pollen.
Visste du att pollensäsongen är här nu? 
Det är för fasen februari fortfarande!
Hassel är i full gång och Al påväg. Så roligt då att här där jag bor är det knökat med hassel. Mhm, jättekul.
Så roligt också att jag är känslig mot alla sorterna av pollen. Varenda en av dem.
Det betyder att nu kommer jag att känna mig småförkyld fram till i oktober typ.
Bra att det finns ögondroppar, nässpray och små vita piller som hjälper mig fungera någorlunda.
Dessvärre tål jag Starbucks sämre när jag är så bombarderad av pollen, men det är samtidigt därför jag har receptbelagd medicin. Det får det vara värt.
Positiva med det hela är ju att det verkligen går mot vår och varmare tider.
 
 
 
 

När mörkret kommer då kommer känslorna

Kategori: Tankar

Tystnaden. När det enda som hörs är lite knakanden i huset och nått på distans gör sig hört det är då som det gör sig påmint hur fel det är. 
Under närmare fyra år så har det aldrig vart tyst. Elsa har aldrig varit tyst.
För det är det som är felet. Det är tyst och jag är ensam.
 
Jag saknar henne.
Jag saknar de fjuniga kinderna
Jag saknar hennes doft
Jag saknar tyngden av henne i mitt knä
Jag saknar känslan av att ha henne nära
Jag saknar de snälla mörka ögonen
Jag saknar höra hennes andetag
Jag saknar att ha någon att prata med som alltid lyssnade
Jag saknar våra promenader
Jag saknar stunden på morgonen när hon kröp nära och vi låg och drog oss
 
Jag saknar oss som var Elsa och jag, min bästa vän.
 
På kvällen när det är mörkt och tyst då blir jag påmind om att jag är ensam och jag kryper ihop till en boll och mitt hjärta krampar och då kommer tårarna.
 
Jag är ensam och det gör ont
 
 
Jag saknar dig

Hannah och den vanliga oturen

Kategori: Filurar... Det är jag bra på

Påväg hem från jobbet så cyklar jag inom veterinären med ett papper jag skall lämna in.
Har skjutit på det för att jag fått ont i magen varenda gång jag tänkt på att gå in där.
Men nu gjorde jag det och gråten satt i halsen från det jag svängde åt "fel håll" från jobbet tills att jag hade lämnat av pappret och cyklat ifrån kliniken.
När hjärnan och nerverna redan är på spänn så kommer nästa chock.
Vägen jag cyklar på väcker massa minnen som inte är särskilt trevliga och jag stöter på spöken från förr som får mig att må fysiskt illa.

Svänger förbi optikern som får korrigera mina bågar för de trycker bakom mina öron så jag får huvudvärk.
Nästa stopp blir mataffären där jag handlar på mig middag både för ikväll och för middagen jag ska laga till han som jag tycker om extra mycket på imorrn.
Mobilen dör rakt framför ögonen på mig, procenten räknas ner i snabb takt och jag hoppas inte jag glömt handla nått för handlingslistan hade jag inte i huvudet. Vill ju försöka göra ett gott intryck med middagen då han bjudit mig på goda middagar och har man glömt köpa nått är det ingen bra start.

Kommer ut ur affären till snöblandat regn för att upptäcka att cykeln har punktering. Kul.
Får släpa cykeln med matvaror i uppförsbacke med blötsnö som yr och jag har converse, kjol och strumbyxor. Fryser och blir blöt.
Ena stunden är jag så less att jag bara vill lägga mig ner, ge upp och dö. Nästa sekund kommer jag på att jag är ju ingen sån som ger upp och då blir jag istället så arg så att jag vill slå sönder nått. Eller helst springa. Men ond hals och sunt förnuft gör att jag hindrar dem tankarna också så det slutar med att jag mest går runt och är lite sur och muttrar. Jäkla skiteftermiddag.

Snart kommer i alla fall syrran hem och då skall vi äta ceasarsallad och kolla finalen av På spåret.
Hoppas jag blir lite gladare av det.