HannaH

Alla kan göra nått

Kategori: Tankar

 
 
 
Är du blodgivare?
Det är jag och idag var det dags att lämna blod. 
Jag sa jämt förr att så fort jag fyllde 18 så skulle jag bli blodgivare, sen blev jag stucken fel vid ett blodprov och blev jätte avskräckt.
Sen på en hälsoundersökning via jobbet så var det en sköterska som var så väldigt duktig på att sticka och då tog jag tag i det och tog prov om att få bli blodgivare.
Alla kan ju faktiskt inte vara blodgivare om man har för låga värden eller så tillexempel. Jag har tur som har ett högt blodvärde och bra blodtryck. 
geblod.se kan man läsa allt man behöver veta om att lämna blod.
 
Sen finns det ju Donationsregistret där man kan anmäla om man vill donera sina organ.
Det kanske man har bestämt att man vill, men vet dina nära och kära det? Om det händer dig nått och ingen vet det så hjälper det ju inte. Därför tycker jag att man kan ta någon minut och registrera sig där.
Nått mer som finns som man kanske inte vet om är Tobias Registret.
Det är ett register över alla som kan tänka sig donera stamceller. Det kan rädda nåns liv på samma sätt som blod.
Anmäler man sig där får man hem papper att fylla i och tops att skicka in salivprov med.
 
Som sagt var.
Alla kan inte göra allt, men man kan alltid göra något.
Karma
 
 
 
 
 
 
 
 

Om det lite obekväma

Kategori: Filurar... Det är jag bra på

Jag har kommit fram till en sak.
Det handlar om självförtroende och förtroende på vad andra ser i mig.
Jag har bra självförtroende. Det har jag absolut inte alltid haft.
När jag gick i högstadiet hade jag nog det lägsta självförtroendet man kan ha.
Jag tyckte inte jag var bra på nått, jag vantrivdes i skolan och jag var ful.
I gymnasiet så byggde jag upp ett bra självförtroende. Skolan var hur rolig som helst, det gick bra för mig och jag började finna mig själv. Men det fanns händelser som både ruckade och stärkte det.
Att ta studenten med väldigt bra betyg, att åka till Californien själv i tre veckor och flytta till Falun för att gå på högskola var stärkande exempel.
Sen fanns det svikande pojkar, svikande vänner och ensamhet som ruckade lite på min trygghet.
Att bo så långt hemifrån och klara av att bo själv stärkte mig och jag blev vuxen tror jag.
Sen kom en period i mitt liv där jag träffade någon som inkräktade på min trygghet, min tillit till mig själv och till allt runtomkring. Jag blev en annan person och jag gillade inte den jag var. Jag blev en skugga av mig själv som bara existerade.
Så jag bröt upp från den personen som bara försökte göra mig till en sämre version av mig själv.
 
Tiden efter det uppbrottet så jobbade jag på mig själv och att hitta tillbaka till Hannah och försöka förstå varför det blev som det blev.
Hur kunde jag låta det ske och hur ska jag hindra det att hända igen.
Jag har lärt mig jättemycket om mig själv under lite mer än två år och jag har bättre självförtroende än någonsin.
 
Jag är bra. Jag är inte ful. Jag är rolig. Jag är snäll. Jag kan om jag vill. 
 
Sen kommer vi till den lite tuffare biten. Det jag kommit fram till.
Jag tycker ju att jag är bra, men jag har lite svårt i att våga tro på att nån annan tycker att jag är bra. 
För det har varit lite många händelser där jag blivit behandlad som att nån hela tiden väntade på nått bättre. Som ett andrahands val. 
Jag tycker att att jag är värd att vara ett förstahands val, jag är ju ganska så grym faktiskt.
Men det är just det där lilla fröet av osäkerhet på varför skulle en person välja mig.
Den biten har varit lite svårare att jobba på för att det har bara vart jag som jobbat på mig själv.
Nu är jag redo att lita på att någon annan väljer mig för att jag är jag och jag är bra. 
Det är bara liiite svårt för att det känns som att jag hela tiden väntar på att det ska vända. 
Fast det ska det ju inte, för jag är ju faktiskt grym och vem skulle vilja gå miste om det ;)