Varför är du så snäll?

Peter va ute med "gubbarna" igår.

Själv så tog jag en powerwalk, helkroppsompysslande, bakpotatis med tonfiskröra, ett glas vitt och sträckkolla Bones.

Innan jag gick och la mig så lämnade jag ett glas och röret med Resorb på diskbänken.

 

Vid halv tre tänds lamporna. Hör hur Peter stökar runt och sen blir det tyst. Jag kan inte somna om för att sovrumslampa ät tänd och lyser ca 40 cm ifrån mina ögon.
Så jag går upp och kollar om han somnat i soffan eller så för att be honom släcka.

Han är ganska så mycket rund under fötterna och har nog somnat på toaletten. Jag hör mig för om jag kan hjälpa till. Nä det är lugnt.

Så jag kryper tillbaka i sängen. Han kommer inrumlande. Glömt sin resorb i köket, jag hämtar. Glömt mobilen i hallen, jag hämtar. Fryser, jag lägger över täcke. Spiller vatten, jag torkar.

Han säger förlåt, förlåt, förlåt. För vad säger jag? 

Varför är du så snäll? frågar han.

För att jag älskar dig

 

Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig.

Flera gånger om dagen tänker jag på hur mycket jag älskar dig. Du väcker fjärills flocken som bor i min mage, du öker bubblorna i mitt blod som får det att kännas som kolsyra i hela kroppen och du får mig le.

Jag älskar dig.