När Elsa blev en Memorial tattoo

Det är ingen som missat att jag tatuerat mig en del det senaste, en får ju passa på när det är vår så att man blir fin till beachen liksom :P
Jag har varit hos Sagie på Unikum Tattoo det sista där vi håller på med min sleeve med filmtema.
På en av sittningarna så satt vi och tjötade några stycken i studion och då frågade jag om de hade tips på en tatuerare som skulle göra ett hundporträtt rättvisa. Ingen av tatuerarna där har portträtt som sin starkaste sida och man vill ju ha det så likt och bra som möjligt liksom.
De höll med om att det är svårt med bra tatuerare, men som av en händelse hade Abby vart inne precis innan och sagt hejdå för hon skulle åka tillbaka till Iowa efter att ha gästtatuerat här i Göteborg ett tag.
 
Så jag kontaktade henne och efter lite mailande fram och tillbaka så bokade vi in den 23:e mars då hon visste att hon skulle vara i stan och gästa igen.
 
Snacka om att jag var förväntansfull. Och Nervös! Elsa skulle ju liksom förevigas och man vill ju att det skall bli bra liksom.
 
Jag åkte till studion och stod utanför och väntade tills de öppnade.
 
Hälsade på Abby och hon skissade klart.
 
När hon visade skissen blev jag så glad! Den var så fin. Lite liten dock tyckte vi så jag sa det att The bigger the better och hon klappade händerna av glädje. Vi ändrade lite färgbeslut och så och så satte vi stencilen.
 
Den skulle få torka i tio minuter för att sitta så bra som möjligt.
Tänk så olika alla tatuerare arbetar.
 
Sen satte vi igång!
 
Var himla spännande att se hur det kändes att bli tatuerad på ett helt annat ställe på kroppen än vad jag har blivit innan. Det kändes en del, men inte så farligt. Värst var uppe vid låret mot insidan.
 
Tog lite paus och såg på hur det hade hunnit växa fram under tiden. 
 
Sen växte hon fram sakta men säkert. Här med en hel del svart gjort.
Vid det här laget började jag bli lite känslosam nästan när det på riktigt började se ut som Elsa.
 
Va ute och sträckte på benen och för att få lite luft. Fick en hel del konstiga blickar när jag stod i shorts ute i kylan och inplastat ben.
 
 
Det blev lite rökpauser då den plastades in för att få vila en stund.
 
När den började närma sig klar så blödde det rejält. Nästan 8 timmar hade jag suttit när den här bilden togs och då var man inte kaxig längre. 
Mest var det för att det inte fanns någon bra sittställning för mig som jag blev trött. Armarna somnade, rumpan somnade och det var träligt att sitta still still som man måste göra så länge.
 
Här har jag kommit hem. Blev beordrad att äta ett stadigt mål mat och det gjorde jag, kebabrulle som satt som ett smäck.
Inplastad och svettig.
 
Man kunde se hur svullet mitt ben var redan på kvällen.
 
Dagen efter vaknade jag med världens lårkaka i princip. My gosh så svullet det vart.
 
Svullnaden liksom hände på insidan av knät på mig och jag hade tur som bara skulle sitta i bil ner till Kalmar under dagen. Men väldigt vida byxor på mig.
 
Såhär vart resultatet. Hur grymt som helst om ni frågar mig! Och det är ju faktiskt egentligen bara min åsikt som räknas då den sitter på mig.
 
Blev det likt då?
Avgör själv :)
 
 
Hon lyckades verkligen fånga blicken och göra Elsa rättvisa.
Jag älskar orginalbilden. Hur hennes blick riktigt genomborrar en ochatt man kan se avspegling av mig i hennes ögon. Det var nått jag verkligen ville ha med i tatueringen och det nailade Abby.
 
Ramen jag valde tyckte jag var lite annorlunda med de olika djuren avbildade i. Sen ser den lite ut som spets också och det tycker jag är fint.
Bakgrunden blev lila då det blev en bra kontrast mot Elsas ljusa färg och sedan hade hon ju faktiskt en lila tröja likadan som den på bilden och det gjorde att jag ibland kallade henne för plommon. 
Passande då med lila ju!
Jag älskar den! Blev lite mer levande också när hon liksom kikar ut ur ramen.
 
Orginalbilden är lite exta känslosam för mig också då den togs dagen innan Elsa somnade in.
Jag tog ledigt och spenderade 3 timmar ute i skogen med henne bland annat och det var så jobbigt att veta att allt vi gjorde hela tiden var sista gången vi gjorde det ihop.
 
Min älskade finaste pälskling. Jag saknar dig så det gör ont fortfarande, men jag vet att vi ses sen!