HannaH

Den oändliga väntan...

Kategori: Tankar

Jag har bra tålamod. Och det är nog tur, för annars hade jag slitit mitt hår de här dagarna.
Nu är det 10 dagar sedan vår bebis hade beräknat datum. 
Jag är så förbannat nyfiken på vem det är där inne och vill träffa den lille nu! NU!
Snälla älskade lilla vän, kan du inte komma ut nu så att jag kan få bli mamma på riktigt! 
Känns inte som att man är mamma förens den är på utsidan.
 
Dessutom så börjar det kännas lite stressigt ju längre tid det går.
Vi köpte nämnligen en lägenhet och den 28:e så skall vi skriva över den och få nycklarna.
Det är 6 dagar kvar tills dess och inte en liten sensation på att en förlossning skall starta.
Hjälp vad stressigt det kommer bli, för vi tänkte lägga golv i vardagsrummet, tapetsera en vägg i barnrummet, måla och tapetsera sovrummet och kanske tapetsera köket och måla hallen. Eller vi och vi, jag har väl inte räknat att kunna hjälpa till direkt utan det blir Peter, Pappa och Adam som fixar biffen.
 
Det värsta är att det inte finns något man kan göra för att starta en förlossning heller. Bara vänta.
Vänta
vänta
vänta
vänta.
 
Packa en flyttlåda under tiden. Köra en tvätt. Vila.
Det är det jag gör nu.
Sängen till bebis är bäddad, jag laddar med gröt frukost, fikar med favoriter, spelar musik för magen, kollar på när bebis ligger snett i magen och fotar magen för att komma ihåg den.
 
 So Long!

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)