När mörkret kommer då kommer känslorna

Tystnaden. När det enda som hörs är lite knakanden i huset och nått på distans gör sig hört det är då som det gör sig påmint hur fel det är. 

Under närmare fyra år så har det aldrig vart tyst. Elsa har aldrig varit tyst.

För det är det som är felet. Det är tyst och jag är ensam.

 

Jag saknar henne.

Jag saknar de fjuniga kinderna

Jag saknar hennes doft

Jag saknar tyngden av henne i mitt knä

Jag saknar känslan av att ha henne nära

Jag saknar de snälla mörka ögonen

Jag saknar höra hennes andetag

Jag saknar att ha någon att prata med som alltid lyssnade

Jag saknar våra promenader

Jag saknar stunden på morgonen när hon kröp nära och vi låg och drog oss

 

Jag saknar oss som var Elsa och jag, min bästa vän.

 

På kvällen när det är mörkt och tyst då blir jag påmind om att jag är ensam och jag kryper ihop till en boll och mitt hjärta krampar och då kommer tårarna.

 

Jag är ensam och det gör ont