Om det lite obekväma

Jag har kommit fram till en sak.

Det handlar om självförtroende och förtroende på vad andra ser i mig.

Jag har bra självförtroende. Det har jag absolut inte alltid haft.

När jag gick i högstadiet hade jag nog det lägsta självförtroendet man kan ha.

Jag tyckte inte jag var bra på nått, jag vantrivdes i skolan och jag var ful.

I gymnasiet så byggde jag upp ett bra självförtroende. Skolan var hur rolig som helst, det gick bra för mig och jag började finna mig själv. Men det fanns händelser som både ruckade och stärkte det.

Att ta studenten med väldigt bra betyg, att åka till Californien själv i tre veckor och flytta till Falun för att gå på högskola var stärkande exempel.

Sen fanns det svikande pojkar, svikande vänner och ensamhet som ruckade lite på min trygghet.

Att bo så långt hemifrån och klara av att bo själv stärkte mig och jag blev vuxen tror jag.

Sen kom en period i mitt liv där jag träffade någon som inkräktade på min trygghet, min tillit till mig själv och till allt runtomkring. Jag blev en annan person och jag gillade inte den jag var. Jag blev en skugga av mig själv som bara existerade.

Så jag bröt upp från den personen som bara försökte göra mig till en sämre version av mig själv.

 

Tiden efter det uppbrottet så jobbade jag på mig själv och att hitta tillbaka till Hannah och försöka förstå varför det blev som det blev.

Hur kunde jag låta det ske och hur ska jag hindra det att hända igen.

Jag har lärt mig jättemycket om mig själv under lite mer än två år och jag har bättre självförtroende än någonsin.

 

Jag är bra. Jag är inte ful. Jag är rolig. Jag är snäll. Jag kan om jag vill. 

 

Sen kommer vi till den lite tuffare biten. Det jag kommit fram till.

Jag tycker ju att jag är bra, men jag har lite svårt i att våga tro på att nån annan tycker att jag är bra. 

För det har varit lite många händelser där jag blivit behandlad som att nån hela tiden väntade på nått bättre. Som ett andrahands val. 

Jag tycker att att jag är värd att vara ett förstahands val, jag är ju ganska så grym faktiskt.

Men det är just det där lilla fröet av osäkerhet på varför skulle en person välja mig.

Den biten har varit lite svårare att jobba på för att det har bara vart jag som jobbat på mig själv.

Nu är jag redo att lita på att någon annan väljer mig för att jag är jag och jag är bra. 

Det är bara liiite svårt för att det känns som att jag hela tiden väntar på att det ska vända. 

Fast det ska det ju inte, för jag är ju faktiskt grym och vem skulle vilja gå miste om det ;)