Den biologiska klockan

I december fyller jag 30.

Need I say more? Ni fattar vad en sån ålder innebär när man är sambo och har varit det ett tag.

Kommentarerna och frågorna man får angående det?

 

Varför är det så att bara för att man är kvinna och i ett fast förhållande så är det fritt fram att börja prata barn och graviditet?

Tänk om det faktiskt är så att den man hoppar på med sina frågor om när är det dags, och då med ett fåning leende, faktiskt försöker försöker försöker få barn och att allt i hela världen kretsar kring det men att man inte vill berätta det för någon för att det är privat!? Det är faktiskt ingen annans buisness förutom ens egen och det går man i så fall ut med när man själv väljer! Ska vi säga så! 

 

Tro nu inte att jag skriver från egen erfarenhet, för vi försöker inte. 
Men jag är i den åldern då det är så himla påtagligt från alla håll och kanter att jag är just i den åldern.

Nästan så att folk tycker att det börjar bli lite väl sent.

 

Men vad fasen liksom! Vem har rätt att sätta en starndard på det?

Vi vill när vi vill. Och att den tidpunkten kanske börjar närma sig är en annan femma, men vi är faktiskt inte ett så himla "gammalt" par, meaning vi har inte ens bott ihop i ett år en.

Varför rusa framåt. Vi vill ta vara på tiden med varandra.

 

Absolut vill jag ha barn, gärna mer än ett och det finns massa tid kvar.

Sen att man blir bombaderad av magar, fjuniga bebisar och ultraljudsbilder på varannat inlägg på sociala medier tyder väl ännu mer på att jag är i "den åldern".

Många cituationstecken nu, men det är bara för att förstärka det lite löjliga i normen som man tydligen helst skall följa.

Jag gör vad jag vill och när jag vill det.

Tack för det svarar jag på de allt fler kommentarerna som kommer från alla håll.

 

Jag är ju i "den åldern"